Hoppa till innehåll
Sök i kunskapsbanken
Sök bland bakterier, antibiotika, sjukdomar, begrepp, mekanismer och beslutsstöd. Tryck Enter för att navigera.
iv Karbapenemer Antibiotikum

Meronem

Meropenem. Bredspektrumkarbapenem med lägre kramprisk än imipenem.

Granskad av Bakteriekorts redaktion Senast uppdaterad

Meropenem är en bredspektrumkarbapenem med stabilt skydd mot de flesta betalaktamaser, inklusive ESBL (extended-spectrum-betalaktamaser) och -betalaktamaser. Preparatet är förstahand vid bekräftad ESBL-bakteriemi efter -studien, som visade högre mortalitet med piperacillin-tazobaktam även vid in vitro-känsligt isolat. Meropenem har lägre kramprisk än imipenem och kan användas vid meningit eftersom det penetrerar inflammerade meninger. är reservpreparat: överanvändning driver fram karbapenemresistens ( , , ), och behandlingen ska de-eskaleras så fort odlingssvaret tillåter.

Karbapenem (betalaktam) binder PBP och stoppar cellväggssyntesen.
Karbapenemer hämmar PBP.
Klass
Karbapenemer
Spektrum
Gram- och bredspektrum
Adm
IV
Halveringstid
0.8–1.2 h
PK/PD-index
T>MIC (tidsberoende)
Graviditet
Säker
CSF-penetration
God

Egenskaper

Farmakokinetik
Halveringstid
0.8–1.2 h
Biotillgänglighet
Proteinbindning
2–5 %
Distributionsvolym
0.2–0.3 L/kg
CSF-penetration
God
Elimination
Renal
Farmakodynamik
PK/PD-index
T>MIC (tidsberoende)
Säkerhet
Graviditet
Säker
QT-risk
Ingen
Justeras vid njursvikt
Ja
Justeras vid leversvikt
Nej
Praktiskt
Påverkas av föda
Nej
Hemodialys
Avlägsnas

Farmakokinetik

Farmakokinetik
Dos 1000 mg
Intervall 8 h
CrCl 100 ml/min
Mot bakterie: (ingen MIC-brytpunkt i aktuellt EUCAST-dataset)
Regim 1000 mg IV q8h
Plasmakonc.
mg/L

PK/PD-mått beräknat på fri fraktion (97 %); kurvan visar total koncentration.

Förenklad 1-kompartmentmodell (log-skala). Ej för doseringsbeslut.

Översikt

Meropenem hör till karbapenemerna - betalaktamer med ovanligt brett spektrum och hög stabilitet mot betalaktamaser. Det är arbetsverktyget när ESBL-täckning eller bredast möjliga gramnegativa empiri behövs.

Klassplacering

  • , samma klass som imipenem och ertapenem
  • Till skillnad från imipenem kräver meropenem inte , eftersom det inte hydrolyseras av renal dehydropeptidas-I i samma utsträckning
  • Lägre tröskelsänkande effekt på CNS än imipenem och kan därför användas vid meningit

Karbapenemerna emellan

EgenskapMeropenemImipenemErtapenem
Pseudomonas aeruginosajajanej
Acinetobacter spp.variabelvariabelnej
ESBL-täckningjajaja
Kramprisklåg (~0,1‑0,5 %)högre (~1‑3 % vid CNS-skada/njursvikt)låg
Meningit-användningjanej (kontraindicerat)nej (otillräcklig pseudomonas
~1 h~1 h~4 h
Doseringsfrekvensflera doser/dygnflera doser/dygnen dos/dygn

Spektrum - täcker

Spektrum - missar

  • MRSA (täcks inte av någon betalaktam i klinisk användning)
  • / karbapenemasproducerande ( , , , )
  • Stenotrophomonas maltophilia (intrinsiskt resistent - istället)
  • Vissa Acinetobacter baumannii (variabel, lokal resistens)
  • Enterococcus faecium (intrinsiskt; E. faecalis svagt täckt men inte tillräckligt)
  • Atypiska luftvägspatogener (Mycoplasma Chlamydia, Legionella

Indikationer

Meningit svåra nosokomiala infektioner, neutropen feber

Farmakologi

Verkningsmekanism

Meropenem är en som binder främst , PBP1a och PBP1b och hämmar peptidoglykansyntesen. Effekten är och ; vid svår sepsis eftersträvas hög , ofta via . Mekanism, klass- och resistensvägar i djup på Betalaktamer - PBP-blockad

Farmakokinetik

ParameterVärde
(normal njurfunktion)~1 h
~2 % (lågt)
~0,3 L/kg
Renal elimination (oförändrad)~70 %
CNS-penetrationlåg vid frisk meninx, god vid inflammerade meninger (når ~20‑40 % av plasmakoncentration i )
Penetration buk/lunga/gallagod

Den låga proteinbindningen gör att nästan hela plasmakoncentrationen är fri och farmakologiskt aktiv. Tillsammans med god CNS-penetration vid inflammerade meninger gör det meropenem användbart vid meningit till skillnad från imipenem

Kontinuerlig och

Den korta halveringstiden och den avdödningen gör meropenem till en lämplig kandidat för (3 h) eller vid svår sepsis och . Studier visar högre och lägre mortalitet hos kritiskt sjuka jämfört med 30-minuters bolus.

Renal elimination

Eftersom ~70 % utsöndras oförändrat krävs dosjustering vid nedsatt njurfunktion. Vid förlorar man en betydande del av dosen i dialysat - här är ofta full dos motiverad.

Dosering

Konkret dosering, durationer och renal dosjustering anges inte här - följ aktuella regimer i Stockholm, Meropenem, CNS-vårdprogram och Internetmedicins indikationsspecifika sidor. Avsnittet beskriver de principer som styr val av regim.

Doseringsprinciper

  • effekt. -måttet är fri fraktion över ( ), kliniskt målsatt till ~40‑50 % vid normalfall och 80‑100 % vid svår sepsis Den korta halveringstiden gör att målet nås genom flera dagliga doser eller förlängd/ .
  • Indikationsstyrd dos. Högre dos vid CNS-infektion på grund av begränsad -penetration även vid inflammerade meninger, och vid svår sepsis/ . Standardregim vid övriga indikationer.
  • Första dosen utan reduktion. Vid svår infektion ges full även vid ; underdosering tidigt korrelerar med sämre utfall.
  • Renal dosjustering vid nedsatt njurfunktion. Eftersom ~70 % utsöndras oförändrat krävs dosreduktion vid nedsatt , med fortsatt högre regim för CNS-indikation jämfört med övriga. Hemodialys: ge dosen efter dialys.
  • . Hög dialysclearance gör att full dos ofta behövs - underdosera inte.
  • Barn. Viktbaserad dosering med högre regim vid meningit och neutropen feber - se Barnläkarföreningens vårdprogram och för aktuella värden per kroppsvikt.

Förlängd och

Den korta halveringstiden och den avdödningen gör meropenem till en lämplig kandidat för (administreras över längre tid än standardbolus) eller vid svår sepsis och . Konceptet bygger på att maximera ; studier visar högre måluppfyllelse och i vissa kohorter lägre mortalitet hos kritiskt sjuka jämfört med korttidsbolus. Praktisk implementation kräver lokal beredningsrutin och kontroll av stabilitet i infusionsvätska.

Behandlingsduration

Behandlingstiden styrs av fokus och klinisk respons, inte av karbapenemet i sig. De-eskalering så fort odlingssvaret tillåter är central (se Klinisk användning nedan). För indikationsspecifika durationer hänvisas till , -vårdprogram (CNS, sepsis neutropen feber och respektive Internetmedicin-översikt.

Praktiskt

  • Stabilitet i infusionsvätska är begränsad - följ lokal beredningsrutin
  • Inkompatibel med många andra läkemedel i samma slang - ge separat

Biverkningar

Vanliga (>1 %)

  • : illamående, diarré, kräkningar
  • Lokal infusionsreaktion (smärta, ) - byt infart vid behov
  • Hudutslag
  • Förhöjda (oftast självbegränsande)
  • Trombocytos eller mild , eosinofili

Mindre vanliga

  • Allergi (anafylaxi, urtikaria) - lägre frekvens än penicillin
  • Clostridioides difficile-kolit (förlängd bredspektrumbehandling är riskfaktor)
  • Huvudvärk

Sällsynta men viktiga

  • Krampbenägenhet: rapporterad <1 % i kliniska studier och lägre än för imipenem framför allt på grund av mindre basicitet i C2-sidokedjan. Risken stiger vid njursvikt utan dosjustering, tidigare CNS-skada (stroke, traumatisk hjärnskada, känd epilepsi) och höga doser
  • ,
  • vid behandling >2 veckor (kontrollera blodstatus)
  • Akut (sällsynt jämfört med betalaktamer som helhet)

Kontraindikationer

Absoluta

  • Tidigare typ I-allergi mot meropenem eller annan (anafylaxi, angioödem, bronkospasm)
  • Tidigare ( , , ) av

Relativa - kräver försiktighet eller dosjustering

  • Typ I-penicillinallergi: korsallergi med är <1 % i moderna studier. Vid icke-typ-I-allergi kan meropenem ges utan särskilda försiktighetsåtgärder. Vid bekräftad anafylaxi mot penicillin: överväg observerad första dos och tillgång till adrenalin
  • Njursvikt + epilepsi eller CNS-skada: dosreducera enligt tabell och bevaka kramper
  • Graviditet: kategori B. Använd vid klar indikation
  • Amning: små mängder i bröstmjölk, generellt acceptabelt

Valproat-interaktion

Cave

  • Falskt positivt direkt antiglobulintest ( )
  • Inkompatibilitet med många läkemedel i samma slang - ge separat

Klinisk användning

Meropenem är reserv-bredspektrumantibiotikum när ESBL-täckning eller säkraste möjliga gramnegativa empiri behövs. -perspektivet är kritiskt: överanvändning driver fram karbapenemresistens ( , , ), vilket är ett av de allvarligaste resistenshoten i svensk vård.

Förstahandsindikationer

Klinisk situationVarför meropenem
Bekräftad ESBL-bakteriemi -studien: piptaz gav 12,3 % 30-dagarsmortalitet mot 3,7 % för meropenem, även vid piptaz-känsligt isolat in vitro
Svår vårdrelaterad sepsis utan känt fokus + ESBL- Säkraste empiri tills odling klar
Bukinfektion med ESBL- eller terapisvikt på piptazAnaerob + ESBL-täckning
Neutropen feber vid pc-allergi (typ I) är säker även vid icke-anafylaktisk pc-allergi; kombinera med vankomycin vid eller centralvenös infart
Empirisk meningit i sepsis-kontextPenetrerar vid inflammerade meninger; alternativ till cefotaxim när bredare täckning behövs (vårdrelaterad meningit postneurokirurgi, )
Sepsis med + tidigare ESBL-positiv odlingSparar inte tid på empiri-byten

När meropenem inte är förstahand

-studiens praktiska konsekvens

-

Praktiska kliniska tips

  • Vid : ge första dosen inom 1 timme. Full dos även vid . Blododla först
  • Vid neutropen feber och pc-typ-I-allergi: meropenem är förstahand när piptaz är uteslutet
  • Vid känd epilepsi eller valproat: undvik om alternativ finns; om oundgänglig - byt antiepileptikum tillfälligt
  • vid icke-typ-I-pc-allergi (utslag, ): säkert
  • Vid : full dos behövs ofta - är hög

Brytpunkter

Källa: NordicAST (SV) . Värden för MIC (mg/L) och disk-diffusion (mm) enligt publicerade brytpunkter.

Laddar…

Källor

bakteriekort.se · Baserat på Strama och Folkhälsomyndigheten