Mycoplasma Pn

M. pneumoniae är den minsta fritt levande bakterien och saknar cellvägg (klass Mollicutes). Den kräver kolesterol för sin membranstruktur och växer mycket långsamt på speciella medier, varför rutinmässig odling sällan är meningsfull. Genomet är litet, omkring 816 kb.

Släktet Mycoplasma omfattar tre kliniskt relevanta humanpatogena arter. M. pneumoniae orsakar luftvägsinfektion. M. hominis förknippas med urogenital och neonatal infektion. M. genitalium är en sexuellt överförd patogen och beskrivs i egen entitet.

Centrala virulensfaktorer är P1-adhesin som binder bronkialepitel via en terminal organell, peroxidproduktion samt CARDS-toxin (community-acquired respiratory distress syndrome toxin). Bakterien har även flera mekanismer för att modulera värdens immunsvar.

Inkubationstiden är lång, 1‑3 veckor, vilket skiljer M. pneumoniae från klassisk pneumokockpneumoni. Insjuknandet är gradvis med torrhosta, lågfeber, halsont, huvudvärk och uttalad allmän sjukdomskänsla. Auskultationsfynd är ofta sparsamma trots tydligt infiltrat på röntgen.

Extrapulmonella manifestationer är karakteristiska. Vanliga är bullös myringit, hemolytisk anemi via kall-agglutininer och Stevens-Johnson-likt utslag. Neurologiska komplikationer förekommer som meningoencefalit, transversal myelit och GBS -likt syndrom (GBS - Guillain-Barré syndrome). Perimyokardit är beskriven men ovanlig.

Sjukdomen drabbar främst åldersgruppen 5‑25 år med tyngdpunkt hos skolbarn och unga vuxna. Familjefall är vanliga eftersom inkubationstiden är lång och smittsamhet pågår över flera veckor.

• Atypisk pneumoni
• Trakeit
• Bronkit

PCR på svalgsekret eller sputum är gold standard. Metoden är snabb, sensitiv och specifik. Serologi med IgM och IgG används framför allt för retrospektiv diagnos och vid komplikationer; parade titrar krävs för säker bedömning. Odling utförs sällan i rutinvård.

Lungröntgen visar typiskt en diskrepans mellan måttlig klinik och tydligt infiltrat. Mönstret är ofta interstitiellt men konsoliderande bilder förekommer. CRP är vanligen måttligt förhöjt, ofta i intervallet 50‑150 mg/L. Kall-agglutininer kan vara positiva vid hemolys och stödjer diagnosen.

Förstahandsval vid samhällsförvärvad pneumoni hos vuxen är doxycyklin 100 mg x 2 per oralt i 7‑10 dagar. Hos barn över 8 år är doxycyklin alternativ. Hos barn under 8 år rekommenderas azitromycin eller erytromycin på grund av tetracyklinrelaterad emaljpåverkan.

Vid svår sjukdom kombineras betalaktam med makrolid eller kinolon (levofloxacin eller moxifloxacin tills atypisk täckning är säkerställd. Detta följer Stramas och SILF s rekommendation för svår samhällsförvärvad pneumoni Rutinmässig isolering krävs inte eftersom inkubationstiden är lång och smittsamheten relativt låg.

Behandlingssvar bedöms kliniskt inom 48‑72 timmar. Utebliven förbättring väcker misstanke om makrolidresistens vid azitromycinsval, eller annan diagnos.

Makrolidresistens ökar internationellt och är hög i Asien (50‑90 procent) men begränsad i Europa (1‑15 procent). I Sverige ligger nivån runt 3‑5 procent enligt senaste data. Mekanismen är mutationer i 23S rRNA.

Doxycyklin- och kinolonresistens är mycket sällsynt i Sverige och har inte fått klinisk betydelse. Resistensbestämning utförs inte rutinmässigt eftersom odling sällan görs.

M. pneumoniae-infektion är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Frivillig laboratoriebaserad övervakning sker via Folkhälsomyndighetens nätverk sedan 2017. Sjukdomen återkommer i cykliska epidemier var 4‑7 år; senaste utbrott i Sverige var 2023‑2024 efter en pandemirelaterad paus.

Den långa inkubationstiden gör att smittspårning sällan är meningsfull. Klassiska smittmiljöer är skolor, militärförläggningar och studentboende där tät kontakt över tid driver spridning.