H. influenzae
Haemophilus influenzae, hemofilus, haemofilus
Gramnegativ coccobacillus (Haemophilus influenzae). Typbara och icke-typbara stammar.
Granskad av Bakteriekorts redaktion Senast uppdaterad
Haemophilus influenzae är en . Hos vuxna dominerar icke-typbara stammar ( ) vid akut otit, bakteriell sinuit, -exacerbation och pneumoni hos äldre. Amoxicillin 750 mg x 3 är förstahandsval vid betalaktamasnegativa isolat - fenoximetylpenicillin (PcV) ger otillräcklig täckning. förekommer hos cirka 20 % av svenska isolat; vid invasiv sjukdom (meningit , sepsis är tredje generationens cefalosporin förstahandsval. Invasiv typ b-sjukdom ( , historiskt orsak till meningit och hos småbarn) är efter konjugatvaccinet 1993 i princip eliminerad hos svenska barn. Den invasiva sjukdomen ses idag främst hos äldre med komorbiditet och drivs av och kapseltyp f.
Egenskaper
Översikt
H. influenzae är en liten . Bakterien växer enbart på medier som tillhandahåller faktor X (hemin) och faktor V (NAD). Detta är grunden för identifiering med och kring S. aureus på blodagar. På frisätter de lyserade erytrocyterna båda faktorerna. Rutindiagnostik sker idag med .
Stammar indelas i typbara (kapseltyp a-f, baserat på kapselpolysackarid) och icke-typbara ( ) utan kapsel. Kapseln hos typ b utgörs av (polyribosylribitolfosfat). är den dominerande virulensfaktorn för invasiv sjukdom hos ovaccinerade barn före vaccineran.
- infördes i svenska barnvaccinationsprogrammet 1993 och har i praktiken eliminerat invasiv -sjukdom hos barn. Sjukdomspanoramat har därmed skiftat: är idag dominerande klinisk patogen, och bland övriga typbara isolat ökar andelen typ f. Folkhälsomyndighetens 2024-data visar 248 anmälda fall av invasiv H. influenzae (incidens 2,3/100 000), median 69 år. Endast ett -fall sågs hos barn <5 år, hos en vaccinerad individ.
koloniserar nasopharynx hos en hög andel friska barn och är nästan ständigt närvarande i luftvägarna hos -patienter. Detta utgör reservoar för otit, sinuit och exacerbationer.
Klinisk betydelse
Hos vuxna dominerar slemhinneinfektioner orsakade av . H. influenzae är efter pneumokocken den vanligaste etiologin vid akut mediaotit och bakteriell rinosinuit, ofta tillsammans med Moraxella catarrhalis Hos -patienter är den enskilt vanligaste bakteriella orsaken till exacerbation - ökad sputummängd, purulens och dyspné, ofta utan hög feber.
Vid samhällsförvärvad pneumoni är H. influenzae näst efter pneumokock vanligaste agens hos äldre och hos patienter med strukturell lungsjukdom ( , , rökare). :s vårdprogram för pneumoni 2024 framhåller långdragen hosta med riklig expektoration och måttlig feber som typisk klinik - mindre fulminant än vid pneumokockpneumoni.
Invasiv typ b-sjukdom är idag rariteter men måste fortfarande beaktas hos:
- Ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade barn
- Immundefekter ( , komplementdefekter, , )
- Vaccinationssvikt (sällsynt men beskrivet)
Klassiska invasiva manifestationer:
- Bakteriell meningit - insidiöst förlopp jämfört med meningokock, historiskt hög letalitet och neurologiska .
- Akut - struplocksinflammation, akut tillstånd med snabb luftvägsobstruktion. Klassiskt äldre barn med dregling, och tripod-position.
- Bakteriemi utan känd ingångsport.
- Septisk artrit
- Cellulit, klassiskt buckal cellulit hos småbarn.
Hos vuxna ses idag invasiv sjukdom främst som sekundär bakteriemi vid pneumoni eller meningit hos äldre med komorbiditet, oftast eller typ f.
Vanliga infektioner
- Otitis media
- Sinuit
- Pneumoni
- Exacerbation av KOL
Diagnostik
Odling kräver eller annat medium som tillhandahåller faktor X och V; vanlig blodagar utan faktorer ger ingen växt. Detta gör korrekt remissinformation viktig - misstänk H. influenzae vid sinuit, otit, -exacerbation och pneumoni hos äldre.
Diagnostiska modaliteter:
- Sputum-, - och mellanöreodling vid luftvägsinfektioner; tolkning av och sputum kräver hänsyn till hos .
- Blododling vid sepsis meningit ; två flaskpar före antibiotikastart.
- Likvorodling och vid meningitmisstanke; antigentest på likvor ( -antigen) kan stödja diagnos hos delvis antibiotikabehandlade patienter.
- för snabb artidentifiering från växt.
- Serotypning sker vid Folkhälsomyndighetens nationella referenslaboratorium på alla invasiva isolat (anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen).
Resistensbestämning enligt EUCAST omfattar betalaktamastest ( ) på alla invasiva isolat och vid kliniskt relevanta luftvägsisolat. Amoxicillin- bör mätas separat. Betalaktamastest fångar enbart - och -medierad resistens och missar .
Vid meningit ska likvorprover analyseras för cellbild, glukos, och protein parallellt med odling och -panel. Behandlingen får aldrig vänta på odlingssvar.
Behandling
Behandlingsval styrs av syndrom, allvarlighetsgrad och betalaktamasstatus. Amoxicillin är förstahandsval framför PcV vid alla H. influenzae-infektioner eftersom PcV har otillräcklig täckning av .
| Syndrom | Förstahandsval | Vid + eller pc-allergi | Duration |
|---|---|---|---|
| Akut mediaotit (om antibiotika indicerat) | PcV 25 mg/kg x 3 po (barn); vuxen 1,6 g x 3. Amoxicillin 20 mg/kg x 3 vid recidiv eller terapisvikt (täcker bättre H. influenzae) | Erytromycin (pc-allergi); amoxicillin-klavulansyra vid resistenta isolat | 5 dagar (PcV vid säker ); 10 dagar vid recidiv eller terapisvikt (amoxicillin |
| Bakteriell rinosinuit | Amoxicillin 500 mg x 3 po, vid svår: 750 mg x 3 | Amoxicillin/klavulansyra doxycyklin | 7‑10 dagar |
| -exacerbation med antibiotikaindikation | Amoxicillin 500‑750 mg x 3 po | Doxycyklin 200 mg dag 1, sedan 100 mg x 1 | 5‑7 dagar |
| Samhällsförvärvad pneumoni H. influenzae-misstanke | Amoxicillin 750 mg x 3 po ( 2024) | Cefotaxim 1 g x 3 i.v. inneliggande; doxycyklin po vid pc-allergi | 7 dagar (kortare vid snabb klinisk respons) |
| Akut | Cefotaxim 1‑2 g x 3 i.v. (vuxen); barn 50 mg/kg x 3 | Ceftriaxon 2 g x 1 i.v. | 7‑10 dagar; intubation initialt vid hotad luftväg |
| Bakteriell meningit | Cefotaxim 3 g x 4 i.v. + dexametason 0,15 mg/kg x 4 | Ceftriaxon 2‑4 g x 1 i.v. | 10 dagar |
Empirisk behandling vid invasiv sjukdom (meningit , sepsis ska alltid täcka betalaktamasproducerande stammar. Tredje generationens cefalosporin är förstahandsval och påverkas inte av , eller -mekanismen i kliniskt relevant grad.
Dexametason 0,15 mg/kg x 4 i 4 dagar ges vid bakteriell meningit oavsett agens, idealt strax före eller samtidigt som första antibiotikadosen.
Resistens
Resistensbilden hos H. influenzae drivs av tre principiellt skilda mekanismer:
- Plasmidburen ( dominerar, förekommer): hydrolyserar ampicillin och amoxicillin men hämmas av klavulansyra och tazobaktam. Tredje generationens cefalosporiner och karbapenemer påverkas inte.
- (β-lactamase-negative ampicillin-resistant): kromosomala mutationer i ftsI ( ) ger nedsatt affinitet för betalaktamer. Drabbar både ampicillin/amoxicillin och, vid uttalade förändringar, även cefuroxim och delvis cefotaxim Klavulansyra ger ingen återställd känslighet.
- Kombinationsstammar ( , betalaktamasproducerande och -muterade): resistens även mot amoxicillin/klavulansyra
Svenska Swedres-Svarm-rapporter visar att betalaktamasproduktion förekommer hos ungefär 20 % av kliniska H. influenzae-isolat, jämförbart över åren. -medierad nedsatt känslighet ( /genetisk ) ses hos ytterligare 10‑20 %; flertalet är dock fortfarande känsliga för högdos amoxicillin och tredje generationens cefalosporiner. Globalt rapporteras i storleksordningen 5‑10 % i Europa och USA, med betydligt högre andel i Japan (publicerade serier över 30 %).
Övrig resistens av klinisk betydelse:
- Trimetoprim-sulfa betydande resistens (20‑30 % enligt Swedres-Svarm dåligt empiriskt val.
- Makrolider (klaritromycin, azitromycin intermediära -värden enligt EUCAST klinisk effekt vid luftvägsinfektion omdiskuterad och makrolider ses som suboptimala vid känd Haemophilus.
- Doxycyklin god aktivitet, fungerar som pc-allergialternativ.
- Kinoloner: utomordentligt god aktivitet mot H. influenzae; resistens fortfarande sällsynt i Sverige.
Epidemiologi
-konjugatvaccinet infördes i svenska barnvaccinationsprogrammet 1993, efter regional användning från 1992. Vaccinet ges idag som del av kombinationsvaccin vid 3, 5 och 12 månader. Effekten har varit dramatisk: invasiv -sjukdom hos barn under 5 år har minskat från ett par hundra fall per år före vaccineran till enstaka fall årligen. Folkhälsomyndighetens vaccinationstäckning ligger stabilt över 97 %.
Folkhälsomyndighetens statistik 2024:
- 248 anmälda fall av invasiv H. influenzae-infektion totalt (incidens 2,3/100 000), oförändrat från 2023.
- Median 69 år, 58 % kvinnor - sjukdomen drabbar idag huvudsakligen äldre med komorbiditet.
- 21 fall hos barn <5 år: 7 , 4 typ f, 1 typ a, 1 typ b ( hos vaccinerad individ - vaccinationssvikt).
- Letaliteten vid invasiv sjukdom är cirka 10 % totalt, högre hos äldre och vid pneumoni med bakteriemi.
Sjukdomspanoramat har skiftat från -meningit och - hos småbarn till - och typ f-driven invasiv sjukdom hos äldre. Bakomliggande riskfaktorer är hög ålder, , malignitet, , alkoholmissbruk och likvorré.
och reservoar:
- koloniserar nasopharynx hos majoriteten av friska förskolebarn och är nästan konstant närvarande i luftvägarna hos -patienter.
- - hos friska barn är efter vaccineran mycket lågt (<1 %), vilket bidrar till .
- Smittspridning sker via luftvägssekret.
- med rifampicin rekommenderas i Sverige vid invasiv -sjukdom. Indikationen gäller hushållskontakter med ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade barn under 5 år.
Internationellt har man sett en viss ökning av icke-b kapseltyper - så kallad serotypsersättning (serotype replacement). Särskilt typ a ses hos nordamerikansk urbefolkning och typ f i Europa, men hittills långt under prevaccin- -nivåer. Detta motiverar fortsatt övervakning men har inte föranlett vaccinationsstrategiska förändringar i Sverige.
Brytpunkter
Källa: NordicAST (SV) . Värden för MIC (mg/L) och disk-diffusion (mm) enligt publicerade brytpunkter.
Laddar…