S. saprophyticus
Staphylococcus saprophyticus, saprofyticus, koagulasnegativa stafylokocker, KNS
Grampositiv koagulasenegativ stafylokock. Staphylococcus saprophyticus.
Granskad av Bakteriekorts redaktion Senast uppdaterad
Staphylococcus saprophyticus är en koagulasnegativ stafylokock ( - koagulasnegativa stafylokocker). Den är näst vanligaste agens vid okomplicerad nedre urinvägsinfektion hos unga kvinnor efter Escherichia coli och står för cirka 5‑15 % av nedre UVI hos unga kvinnor enligt . Förekomsten är ovanlig hos män och äldre. Pivmecillinam eller nitrofurantoin i 5 dagar är förstahandsval. Trimetoprimresistens beskrivs klassiskt och inverkar på empiriskt val.
Egenskaper
Översikt
S. saprophyticus är en grampositiv kock i kluster, koagulasnegativ och Novobiocin-resistensen skiljer arten från andra koagulasnegativa stafylokocker (S. epidermidis med flera är novobiocin-känsliga). Identifiering sker idag via
Bakterien koloniserar perineum och rektum hos en mindre andel kvinnor. Den har särskild adhesionsförmåga till uroepitel via ureasaktivitet och ytadhesiner, vilket förklarar tropismen för urinvägarna.
Klinisk betydelse
Den dominerande presentationen är akut okomplicerad nedre UVI hos unga sexuellt aktiva kvinnor, ofta post-koitalt. Klinisk bild liknar UVI orsakad av E. coli dysuri, trängningar och frekventa miktioner, ibland makroskopisk hematuri.
Övre UVI (pyelonefrit är ovanligt men förekommer. Bakteriemi och invasiv sjukdom är sällsynta. Hos män, äldre och hos personer med urinkateter eller strukturella urinvägsavvikelser är S. saprophyticus en ovanlig fynd och ska väcka misstanke om kontamination eller sekundärfynd.
Vanliga infektioner
- Nedre urinvägsinfektion
Diagnostik
Urinodling är basen. S. saprophyticus växer på vanlig blodagar men sämre på MacConkey-agar (gramnegativ-selektiv). Lägre koloniräkningar accepteras kliniskt vid typiska symtom; tröskeln 1000 CFU/ml används ofta vid grampositiv kockväxt hos kvinnor med UVI-symtom.
Identifiering till artnivå sker rutinmässigt via Resistensbestämning är inte alltid nödvändig vid empirisk standardbehandling om patienten svarar kliniskt.
Behandling
Förstahandsval enligt vid okomplicerad nedre UVI orsakad av S. saprophyticus:
- Pivmecillinam 200 mg x 3 po i 5 d.
- Nitrofurantoin 50 mg x 3 po i 5 d.
- Trimetoprim 160 mg x 2 po i 3 d kan användas vid säkerställd känslighet, men undviks empiriskt på grund av resistensproblematik.
Vid pyelonefrit eller invasiv sjukdom ges ciprofloxacin eller ceftibuten po, alternativt cefotaxim iv vid sjukhusvård - styrt av resistensbesked.
Resistens
S. saprophyticus har klassiskt nedsatt känslighet eller resistens mot trimetoprim och fosfomycin har varierande effekt. Pivmecillinam nitrofurantoin och fluorokinoloner bibehåller god aktivitet och är kliniskt tillförlitliga.
Betalaktamasproduktion förekommer men har begränsad klinisk betydelse för pivmecillinam som är stabilt mot stafylokock-
Epidemiologi
S. saprophyticus är inte anmälningspliktig. Bakterien orsakar uppskattningsvis 5‑15 % av okomplicerade nedre UVI hos unga kvinnor i Sverige. Tydlig sommar- och högsommarsäsong ses, sannolikt kopplad till bad och sexuell aktivitet.
Övriga riskfaktorer är ny sexpartner och tidigare UVI. Komplicerade UVI hos äldre, män, gravida eller kateterbärare orsakas mycket sällan av S. saprophyticus.
Brytpunkter
Källa: NordicAST (SV) . Värden för MIC (mg/L) och disk-diffusion (mm) enligt publicerade brytpunkter.
Laddar…