S. saprophyticus
Staphylococcus saprophyticus, saprofyticus, koagulasnegativa stafylokocker, KNS
Grampositiv koagulasenegativ stafylokock. Staphylococcus saprophyticus.
Granskad av Bakteriekorts redaktion Senast uppdaterad
Staphylococcus saprophyticus är en stafylokock ( ) som identifieras kliniskt på novobiocin-resistens - en egenskap som skiljer arten från övriga . Bakterien är näst vanligaste orsaken till okomplicerad nedre urinvägsinfektion ( ) hos unga kvinnor efter Escherichia coli ofta post-koitalt. Hos män, äldre och kateterbärare är fyndet ovanligt och bör väcka misstanke om kontamination. Pivmecillinam 200 mg x 3 eller nitrofurantoin 50 mg x 3 i 5 dagar är förstahandsval. Bakterien är intrinsiskt resistent mot fosfomycin, vilket har klinisk betydelse vid agensbestämd terapi.
Egenskaper
Översikt
S. saprophyticus är en i kluster, och . Novobiocin-resistensen skiljer arten från andra koagulasnegativa stafylokocker (S. epidermidis med flera är novobiocin-känsliga). Identifiering sker idag via .
Bakterien koloniserar perineum och rektum hos en mindre andel kvinnor. Den har särskild adhesionsförmåga till uroepitel via ureasaktivitet och ytadhesiner, vilket förklarar tropismen för urinvägarna.
Klinisk betydelse
Den dominerande presentationen är akut okomplicerad nedre UVI hos unga sexuellt aktiva kvinnor, ofta post-koitalt. Klinisk bild liknar orsakad av E. coli , trängningar och frekventa miktioner, ibland makroskopisk hematuri.
Övre (pyelonefrit är ovanligt men förekommer. Bakteriemi och invasiv sjukdom är sällsynta. Hos män, äldre och hos personer med urinkateter eller strukturella urinvägsavvikelser är S. saprophyticus ett ovanligt fynd och ska väcka misstanke om kontamination eller sekundärfynd.
Vanliga infektioner
- Nedre urinvägsinfektion
Diagnostik
Urinodling är basen. S. saprophyticus växer på vanlig blodagar. Selektiva -medier (t.ex. MacConkey) är inte avsedda för stafylokocker och kan ge falskt negativt intryck. Lägre koloniräkningar än det klassiska 10⁵ /ml-kriteriet accepteras kliniskt vid typiska symtom och kockväxt.
Identifiering till artnivå sker rutinmässigt via . Resistensbestämning är inte alltid nödvändig vid empirisk standardbehandling om patienten svarar kliniskt.
Behandling
Förstahandsval enligt vid okomplicerad nedre UVI orsakad av S. saprophyticus:
- Pivmecillinam 200 mg x 3 po i 5 d.
- Nitrofurantoin 50 mg x 3 po i 5 d.
- Trimetoprim 160 mg x 2 po i 3 d kan användas vid säkerställd känslighet. Empiriskt undviks trimetoprim p.g.a. den höga trim-resistensen i den allmänna -populationen (driven av E. coli ~20% i Sverige), inte p.g.a. S. saprophyticus som har låg trim-resistens.
Vid pyelonefrit eller invasiv sjukdom ges ciprofloxacin eller ceftibuten po, alternativt cefotaxim iv vid sjukhusvård, styrt av resistensbesked.
Resistens
S. saprophyticus är intrinsiskt resistent mot fosfomycin — en av få användbara presumtiva ID-markörer tillsammans med novobiocin-resistens. Trimetoprim-känsligheten är däremot god i svenska isolat (~1‑10% R enligt Swedres-Svarm trots äldre litteratur som beskriver trim-R som ett problem. Pivmecillinam nitrofurantoin och fluorokinoloner bibehåller god klinisk aktivitet.
Pivmecillinam kan i lab-svar redovisas som R mot S. saprophyticus enligt EUCAST-brytpunkter, men preparatet är ändå kliniskt effektivt vid nedre UVI eftersom mycket höga urinkoncentrationer uppnås av mecillinam Klinisk effekt beror alltså på farmakokinetik, inte på betalaktamasstabilitet.
Epidemiologi
S. saprophyticus är inte . Bakterien är en vanlig orsak till okomplicerad nedre UVI hos unga kvinnor i Sverige; exakt andel varierar mellan studier (typiskt en av flera vanligaste agens efter E. coli Tydlig säsongsvariation ses med högst incidens under sensommar och tidig höst, sannolikt kopplad till bad och sexuell aktivitet.
Övriga riskfaktorer är ny sexpartner och tidigare . Komplicerade hos äldre, män, gravida eller kateterbärare orsakas mycket sällan av S. saprophyticus.
Brytpunkter
Källa: NordicAST (SV) . Värden för MIC (mg/L) och disk-diffusion (mm) enligt publicerade brytpunkter.
Laddar…