C. perfringens
Clostridium perfringens, gasbrand, klostridier
Grampositiv anaerob sporbildande stav (*Clostridium perfringens*).
Granskad av Bakteriekorts redaktion Senast uppdaterad
Clostridium perfringens är en anaerob . Den orsakar (clostridial ) efter trauma, kirurgi eller hos diabetiker med fotsår, samt toxinmedierad matförgiftning och hos cytostatikabehandlade. Vävnadsdestruktionen drivs av som spjälkar cellmembran. Akut kirurgisk är livräddande vid och måste kompletteras med bensylpenicillin plus klindamycin klindamycin hämmar toxinproduktionen även om bakterien in vitro är penicillinkänslig. Mortaliteten utan tidig kirurgi är hög.

Egenskaper
Översikt
C. perfringens är en stor (1‑2 µm) som är strikt anaerob och . Bakterien finns rikligt i jord, miljön, kött och som normalflora i tarmen hos människa och djur.
Virulensen drivs av en bred toxinarsenal. Alfa-toxin (lecithinas) spjälkar fosfolipider i cellmembran och driver , och vävnadsdestruktion. Övriga toxiner inkluderar perfringolysin O, beta-toxin och enterotoxin. Olika stammar (typ A-G) producerar olika toxinkombinationer; typ A dominerar vid och matförgiftning hos människa.
Sporerna är värmetoleranta och överlever otillräcklig upphettning av kött och stuvningar.
Klinisk betydelse
(clostridial ) är den mest fruktade manifestationen. Den uppkommer efter trauma, postoperativa sår, intramuskulär injektion eller hos diabetiker med fotsår. Bilden är dramatisk:
- hyperakut smärta som är oproportionerlig mot fynden
- snabbt progredierande rodnad och svullnad
- (gas i mjukvävnad)
- med brunaktigt
- karakteristisk söt-rutten lukt.
Patienten utvecklar snabbt sepsis och multiorgansvikt.
Matförgiftning orsakas av enterotoxinproducerande typ A-stammar (numera typ F i toxinotypning från 2018) i otillräckligt upphettat kött eller stuvningar. Inkubationstid vanligen 10‑12 h (intervall 8‑24 h), vattnig diarré och buksmärta, oftast utan feber, självbegränsande inom 24 h.
Bakteriemi och ses vid intraabdominal infektion, hematologisk malignitet och cytostatikaorsakad . C. perfringens orsakar främst posttraumatisk eller postoperativ ; spontan icke-traumatisk klostridiel (utan föregående trauma) är klassiskt kopplad till Clostridium septicum och bör utlösa utredning för kolorektal cancer.
Vanliga infektioner
- Gasgangrän
- Bukinfektioner
- Matförgiftning
Diagnostik
Vid misstänkt får diagnostik aldrig fördröja kirurgi. Bilddiagnostik med datortomografi ( ) påvisar gas i mjukvävnad och utbredning av nekros. Laboratoriefynd: kraftigt förhöjt kreatinkinas ( ), myoglobinemi, , metabolisk acidos och stigande .
Anaerob odling från peroperativ vävnad eller blododling konfirmerar diagnosen, men provtagning får inte fördröja . av peroperativt material visar stora grampositiva stavar, ofta utan synliga sporer i kliniskt material.
Vid matförgiftning är diagnosen oftast klinisk; toxin- i feces kan användas vid utbrottsutredning.
Behandling
- omedelbar kirurgisk är livräddande och oftast upprepad inom 24 h. Antibiotika är supportivt:
- Bensylpenicillin 3 g x 4‑6 iv + klindamycin 600 mg x 3 iv i 7‑10 d (högre dosintervall vid uttalad enligt -rekommendation).
- Klindamycin tillförs för och därmed minskad alfa-toxinproduktion, även om bakterien in vitro är penicillinkänslig.
- kan övervägas på centra med tillgång, men ersätter aldrig kirurgi.
- Vid svår sepsis meropenem som bredspektrumalternativ tills C. perfringens verifierats.
Matförgiftning: ingen antibiotika. Vätsketillförsel räcker.
Bakteriemi och : bensylpenicillin + klindamycin i 10‑14 d, koloskopi och malignitetsutredning vid icke-traumatisk .
Resistens
C. perfringens är nästan undantagslöst känslig för bensylpenicillin ampicillin metronidazol och karbapenemer. Klindamycinkänsligheten är god hos majoriteten av isolat, men resistens förekommer och systematiska svenska resistensdata för C. perfringens är begränsade.
Cefalosporiner har varierande aktivitet och bör inte användas som monoterapi vid .
Epidemiologi
C. perfringens är inte som enskild patogen, men matförgiftningsutbrott kan rapporteras enligt smittskyddslagen. är numera sällsynt i Sverige tack vare god primär kirurgisk vård och tidig sårtoalett.
Riskgrupper är diabetiker med fotsår, patienter efter abdominalkirurgi (särskilt biliär eller kolorektal kirurgi), traumapatienter med kontaminerade sår och cytostatikabehandlade med . Spontan utan trauma har stark association med kolorektal cancer.
Brytpunkter
Källa: NordicAST (SV) . Värden för MIC (mg/L) och disk-diffusion (mm) enligt publicerade brytpunkter.
Laddar…