Hoppa till innehåll
Sök i kunskapsbanken
Sök bland bakterier, antibiotika, sjukdomar, begrepp, mekanismer och beslutsstöd. Tryck Enter för att navigera.
G- aerob Bakterie

Enterobacter

Enterobacter cloacae, Enterobacter aerogenes

Gramnegativ stav (Enterobacter cloacae/aerogenes). Tillhör Enterobacteriaceae.

Granskad av Bakteriekorts redaktion Senast uppdaterad

Enterobacter cloacae-komplexet är en i och en klassisk vårdrelaterad patogen med tyngdpunkt på , neonatal- och hematologivård. Den kliniska signaturen är ett kromosomalt - ( av Ambler klass C) som kan inducerbart de-repressas under behandling med 3:e generationens cefalosporiner och driva behandlingssvikt även vid initial in vitro-känslighet. Vid invasiv sjukdom är förstahandsval, oftast meropenem piperacillin-tazobaktam används med försiktighet och cefepim har ingen etablerad svensk roll. Resistensbestämning är obligatorisk eftersom stammar med ESBL (extended-spectrum ) eller ökar långsamt i svenska vårdmaterial.

Enterobacter cloacae som gramnegativ stav i partiell tvärsnittsvy med peritrika flageller, typ 1-fimbrier och curli-adhesiner, polysackarid-kapsel, LPS samt det kromosomala AmpC-betalaktamaset i periplasman som hydrolyserar betalaktammolekyl. Inset visar AmpC-hydrolys av betalaktam. Biofilm på kateteryta.
Virulensfaktorer hos Enterobacter cloacae - kromosomalt AmpC i periplasman är den definierande faktorn.
Gram & syre
G- aerob
Morfologi
Stav
Syrekrav
Fakultativ
Hemolystyp
γ (icke-hemolytisk)
Biosäkerhetsnivå
BSL-2

Egenskaper

Morfologi
Morfologi
Stav
Arrangemang
Enskilda
Gramfärgning
Gram−
Fysiologi
Syrekrav
Fakultativ
Katalas
Ja
Oxidas
Nej
Koagulas
Hemolystyp
γ (icke-hemolytisk)
Struktur
Kapsel
Ja
Sporbildande
Nej
Motilitet
Ja
Intracellulär
Nej
Klinik
Naturlig reservoar
Tarmflora hos människaMiljö (vatten, jord, vegetation)Sjukhusmiljö (fuktiga ytor, intravenös vätska, sårförband)
Smittväg
Endogen (egen tarmflora)Kontaktsmitta (händer, vårdmiljö, utrustning)Kontaminerad parenteral vätska/lösning
Viktiga virulensfaktorer
Kromosomalt induktivt AmpC-betalaktamas (resistensdrivare)Polysackaridkapsel (klent uttryckt)Fimbrier (adhesion)Lipopolysackarid (O-antigen, endotoxin)Biofilmsbildning på katetrar och främmande material
Toxinproduktion
Biosäkerhetsnivå
BSL-2

Översikt

Enterobacter spp. är gramnegativa, fakultativt anaeroba, oxidasnegativa stavar i ordningen . De är motila, laktosfermenterande och växer på . Enterobacter cloacae-komplexet (E. cloacae och flera närbesläktade arter) dominerar klinisk isolering. E. aerogenes har omklassificerats till Klebsiella aerogenes men har historiskt klustrats med Enterobacter i svensk klinisk praxis.

Reservoarerna omfattar human tarmflora, fuktiga sjukhusmiljöer, intravenös vätska och sårförband. Utbrott via kontaminerad parenteral vätska har beskrivits i Sverige. Identifiering sker rutinmässigt med .

Virulensen vilar främst på det kromosomala -betalaktamaset (ampC-genen) tillsammans med , kapsel och biofilmsbildning på katetrar och annat främmande material.

Klinisk betydelse

Enterobacter är typiskt en vårdrelaterad patogen. De vanligaste manifestationerna är kateterrelaterad och bakteriemi, postoperativ sårinfektion, ventilatorassocierad pneumoni hos -patienter och bakteriemi från intravenös källa.

Neonatal sepsis hos riskbarn på neonatalavdelningar och endokardit på protesventil förekommer. Utbrott via kontaminerad intravenös vätska har beskrivits internationellt och drabbar oftast - och neonatalvård.

Samhällsförvärvad invasiv sjukdom hos i övrigt frisk patient är sällsynt. Andelen Enterobacter relativt E. coli och Klebsiella ökar med stigande vårdkontakt, antibiotikatryck och förekomst av främmande material.

Vanliga infektioner

  • Bukinfektioner
  • Urinvägsinfektion
  • Sepsis

Diagnostik

Diagnostiken vilar på odling och resistensbestämning. Provtagning omfattar blododling vid feber eller sepsis urinodling vid kateterrelaterad , sputum eller nedre luftvägsprov vid ventilatorpneumoni och perop- eller dränageodling vid bukfokus eller sårinfektion. Identifiering sker rutinmässigt med , som skiljer arter inom E. cloacae-komplexet.

Resistensbestämning enligt EUCAST är obligatorisk vid invasiv sjukdom. -detektion ingår i rutinen vid invasiv infektion (ESBL-screening kompletterad med -test). Vid resistens eller nedsatt känslighet mot meropenem screenas för karbapenemaser ( , , -likes) med molekylär panel och kontakt med klinisk mikrobiolog och vårdhygien.

Behandling

Behandlingsvalet styrs av syndrom, allvarlighetsgrad och resistensbesked. (byte av , dränage av abscess, avlastning av obstruktion) är minst lika viktigt som antibiotikavalet och kan inte ersättas av enbart läkemedel.

Vid lindrig nedre UVI utan invasiv komponent kan trimetoprim ciprofloxacin eller pivmecillinam användas beroende på resistensmönster.

Vid invasiv sjukdom (sepsis bakteriemi, allvarlig pneumoni ska 3:e generationens cefalosporiner som monoterapi undvikas. Anledningen är och behandlingssvikt även vid initialt in vitro-känslighet. Förstahandsval vid säker eller misstänkt - eller samtidig ESBL är , oftast meropenem 1 g x 3 iv. Vid svår sepsis eller CNS-fokus ges meropenem 2 g x 3 iv enligt sepsisvårdprogram. Ertapenem är ett alternativ vid icke-svår infektion utanför .

Cefepim (4:e generationens cefalosporin) har internationellt använts vid -uttryckande Enterobacter men är avregistrerat i Sverige sedan 2012 och tillgängligt endast via licensförskrivning. Det används inte rutinmässigt i svensk klinisk praxis. Piperacillin-tazobaktam kan användas vid bekräftat känslig stam utan -uttryck, men är osäker vid kliniskt -uttryck och rekommenderas inte vid svår sepsis eller bakteriemi.

Resistens

Klassens kännetecken är det kromosomala -betalaktamaset (ampC-genen). Det kan inducerbart de-repressas under behandling med 3:e generationens cefalosporiner. Detta driver resistensutveckling under pågående terapi och leder till behandlingssvikt även när initial in vitro-känslighet finns.

ESBL- ( överlagrat på det kromosomala ) ökar i svenska sjukhusmaterial enligt Swedres-Svarm Karbapenemasproducerande Enterobacter ( , , -likes) är fortfarande sällsynt i Sverige men ökar långsamt, framför allt i utlandsförvärvade fall. Resistensbestämning är obligatorisk vid invasiv sjukdom och styr valet av eller nyare medel som ceftazidim-avibaktam och .

Epidemiologi

Enterobacter spp. är inte som art. ESBL-producerande är laboratorieanmälningspliktig enligt smittskyddslagen sedan 2007 (klinisk anmälan krävs ej för vanlig ESBL (karbapenemasproducerande ) är klinisk anmälnings- och sedan mars 2012.

Vårdrelaterade utbrott rapporteras periodvis, oftast på , neonatalavdelningar och hematologi. Enterobacter cloacae-komplexet utgör en mindre andel av invasiva gramnegativa isolat i Swedres-Svarm jämfört med E. coli och Klebsiella pneumoniae men andelen ökar i vårdrelaterade material. Det svenska resistensläget är gynnsammare än i många sydeuropeiska länder men något sämre än i övriga Norden.

Brytpunkter

Källa: NordicAST (SV) . Värden för MIC (mg/L) och disk-diffusion (mm) enligt publicerade brytpunkter.

Laddar…

Källor

bakteriekort.se · Baserat på Strama och Folkhälsomyndigheten