Pasteurella multocida

Pasteurella multocida är en liten gramnegativ, fakultativt anaerob kockobacill som är oxidaspositiv och katalaspositiv. Bakterien växer på blod- och chokladagar men inte på MacConkey, vilket är en användbar negativ markör i rutindiagnostiken. Gramfärgning visar korta stavar med tvåpolig ("safety pin") färgning. Identifiering sker idag rutinmässigt med MALDI-TOF

Inom släktet dominerar P. multocida kliniskt; P. canis (vanligare i hundbett) och P. dagmatis är ovanligare humanpatogener. Centrala virulensfaktorer är kapselpolysackariden (antifagocytär, serogrupperingsmarkör A, B, D, E, F) och lipopolysackarid (LPS med endotoxinaktivitet.

Kolonisationen är hög hos friska sällskapsdjur. P. multocida återfinns i munhålan hos cirka 90 % av katter och hos en stor andel hundar. Bakterien överförs vid bett, klös eller via slick på skadad hud, och katter bär dessutom organismen på klorna.

Sårinfektion efter djurbett är den dominerande presentationen. Karakteristiskt är snabb debut: cellulit, smärta och rödbrun missfärgning kring bettet inom 3‑24 timmar. Lokal lymfangit och regional lymfadenopati är vanligt. Smärtan är ofta påfallande intensiv i förhållande till sårets storlek och ger viktig differentialdiagnostisk ledtråd mot infektion av enbart hudflora.

Djupare strukturer drabbas främst vid katt-bett genom huden över led eller senskida. Tenosynovit, septisk artrit och osteomyelit förekommer, och endokardit och meningit är beskrivna men sällsynta. Respiratorisk kolonisation ses hos kroniskt obstruktivt lungsjuka (KOL patienter med katt eller hund i hushållet och kan ge exacerbation eller pneumoni Bakteriemi och sepsis drabbar främst cirrotiska, immunsupprimerade och äldre patienter, med spontan bakteriell peritonit hos levercirros som klassiskt scenario.

• Sårinfektioner efter djurbett

Sårodling tas vid kliniskt signifikant infektion, helst före antibiotikastart. Aerob och anaerob odling ska beställas eftersom djurbett ofta ger blandflora med Staphylococcus aureus streptokocker och anaerober (Fusobacterium, Prevotella, Bacteroides Blododling tas vid feber, sepsiskriterier eller misstanke om endokardit

Gramfärgning av sårsekret kan visa korta gramnegativa stavar med tvåpolig "safety pin"-morfologi som väcker misstanke om Pasteurella. Bakterien växer inom 24 timmar på blod- och chokladagar och identifieras med MALDI-TOF PCR ingår inte i rutindiagnostik. Vid katt-bett över hand eller led ska tidig handkirurgisk eller ortopedisk bedömning övervägas oavsett odlingssvar.

Förstahandsval vid djurbett: amoxicillin-klavulansyra 500/125 mg x 3 po i 7‑10 dagar. Kombinationen täcker Pasteurella multocida, Staphylococcus aureus streptokocker och anaerob munflora. Den är svensk Strama -standard vid både katt- och hundbett. Vid svår infektion eller systempåverkan ges piperacillin-tazobaktam intravenöst.

Vid penicillinallergi typ I rekommenderas doxycyklin 100 mg x 2 po i kombination med metronidazol 400 mg x 3 po enligt Strama Stockholm. Kinoloner (ciprofloxacin eller moxifloxacin är alternativ med god Pasteurella-täckning, men moxifloxacin ger bättre anaerob täckning. Cefadroxil är otillräckligt vid djurbett eftersom första generationens cefalosporiner har svag aktivitet mot Pasteurella multocida. PcV och PcG har god Pasteurella-täckning men saknar tillförlitligt spektrum mot S. aureus och bör därför inte användas ensamt vid blandflora från bett.

Kirurgisk bedömning krävs vid djupa sår, sår över led eller senskida, devitaliserad vävnad eller misstanke om sen- eller ledengagemang. Profylaktisk antibiotika i 3‑5 dagar rekommenderas vid katt-bett genom huden, bett över hand, ansikte eller led, samt hos immunsupprimerade.

Klassisk svensk resistensbild är gynnsam. Pasteurella multocida är känslig för bensylpenicillin (PcG) fenoximetylpenicillin (PcV) amoxicillin amoxicillin-klavulansyra andra och tredje generationens cefalosporiner, doxycyklin och kinoloner. Betalaktamasproduktion är ovanlig hos P. multocida (under 5 % i de flesta material).

Resistens föreligger kliniskt mot cefadroxil och första generationens cefalosporiner (svag aktivitet, kliniskt otillräckliga vid djurbett) och mot klindamycin (in vitro variabel aktivitet, inte tillförlitlig vid djurbett). Trimetoprim-sulfa har sämre Pasteurella-täckning och används främst som andrahandsalternativ vid penicillinallergi. Resistensbestämning enligt EUCAST görs vid invasiv sjukdom eller terapisvikt.

Pasteurella-infektion är inte anmälningspliktig i Sverige. Djurbett är dock en vanlig orsak till primärvårdskontakt och merparten orsakas av hund och katt. Hundbett är vanligare totalt och utgör cirka 80‑90 % av djurbett som söker akut, men katt-bett infekteras betydligt oftare (cirka 30‑50 %) jämfört med hundbett (cirka 5‑25 %). Skillnaden förklaras av katternas skarpa, djupt penetrerande tänder och hög Pasteurella-densitet i munfloran.

Risken för sen led- eller senskidesinfektion är högst vid katt-bett över hand och handled. Barn drabbas oftare av ansiktsbett, vuxna av hand- och underarmsbett. Smitta sker via direkt inokulation och sekundärsmitta människa-till-människa förekommer inte.