Cefadroxil

Cefadroxil är det enda 1:a generationens cefalosporin som är registrerat i Sverige för peroralt bruk. Klassen kännetecknas av tonvikt på grampositiver och hög oral biotillgänglighet . Den farmakokinetiska profilen tillåter dosering 1‑2 ggr/dygn.

Generationsindelning som ramverk

• 1:a generationen (cefadroxil): grampositiv tonvikt, S. aureus (MSSA beta-hemolytiska streptokocker viss aktivitet mot E. coli och P. mirabilis
• 2:a generationen (cefuroxim breddas mot Haemophilus influenzae och Moraxella catarrhalis
• 3:e generationen (cefotaxim ceftriaxon vidgad gramnegativ täckning, parenteral slutenvårdsempiri
• 4:e generationen (cefepim) och 5:e (ceftarolin): Pseudomonas respektive MRSA

Plats i svensk öppenvårdsantibiotika

Cefadroxil används betydligt mer sparsamt i Sverige än i många andra länder. Strama och Folkhälsomyndighetens behandlingsrekommendationer pekar konsekvent ut fenoximetylpenicillin (pcV som förstahand vid faryngotonsillit och erysipelas Vid sårinfektion eller MSSA-cellulit gäller flukloxacillin som förstahand. Cefadroxil reserveras typiskt för:

• icke-typ-I-pc-allergi där betalaktam fortfarande önskas
• recidiv-tonsillit (där betalaktamasproducerande tonsillflora teoretiskt minskar pcV-effekt)
• nedre UVI hos gravida när pivmecillinam eller nitrofurantoin inte är lämpliga
• peroral uppföljning efter iv-cefalosporin vid pyelonefrit hos gravid

Mot flukloxacillin po

Cefadroxil och flukloxacillin överlappar i grampositivt spektrum, men skiljer sig kliniskt:

• GI -tolerans : cefadroxil tolereras klart bättre. Flukloxacillin po ger ofta illamående och dålig följsamhet
• Biotillgänglighet : cefadroxil ~90 %, flukloxacillin varierar (ofta 50‑80 %) och påverkas tydligt av föda
• MSSA-MIC : flukloxacillin har lägre MIC och är förstahand vid invasiv MSSA-infektion. Då ges alltid iv kloxacillin eller flukloxacillin
• Streptokocker: båda fungerar, pcV är ändå förstahand

Hud- och mjukdelsinfektioner vid penicillinallergi (ej typ 1). UVI .

Verkningsmekanism

Cefadroxil är en första generationens oral cefalosporin som binder PBP och hämmar peptidoglykan -tvärbindning. Effekten är baktericid och tidsberoende . Mekanism, klass-PK/PD och resistensvägar i djup på Betalaktamer - PBP-blockad

Spektrum

Cefadroxil täcker:

• Streptococcus pyogenes (grupp A) och övriga beta-hemolytiska streptokocker
• Streptococcus pneumoniae (utom uttalat pc-resistenta stammar, sällsynta i Sverige)
• Staphylococcus aureus (MSSA - inte MRSA
• Escherichia coli (merparten av vildtypsisolat i svensk öppenvård är känsliga; ESBL-producerande stammar undantas)
• Proteus mirabilis
• Klebsiella pneumoniae (variabel)

Cefadroxil missar:

• enterokocker (intrinsisk cefalosporinresistens)
• Listeria monocytogenes
• MRSA och övriga meticillinresistenta stafylokocker
• ESBL-producerande Enterobacterales
• Haemophilus influenzae (otillräcklig - här krävs cefuroxim
• Pseudomonas aeruginosa
• atypiska luftvägspatogener (mykoplasma chlamydia, legionella

Farmakokinetik

Cefadroxil är syrastabilt, vilket förklarar den höga och födaoberoende biotillgängligheten. Distributionen är begränsad till extracellulärt vatten. Preparatet penetrerar inte CNS i meningsfulla koncentrationer och har ingen plats vid meningit eller hjärnabscess .

Renal dosjustering

Eftersom ~90 % utsöndras oförändrat renalt krävs dosjustering vid nedsatt njurfunktion. FASS anger:

Hos gravida sjunker serumkoncentrationerna av renalt utsöndrade betalaktamer till ca 50 % av icke-gravidas. Snåla därför inte på dos vid allvarligare infektion.

Cefadroxil-dosering följer Strama och FASS . Bakteriekort listar inte specifika mg- eller dygnsdoser; öppna alltid uppdaterade källor inför ordination.

Principer

• kort behandlingstid prioriteras där evidens medger. Faryngotonsillit , nedre UVI och okomplicerad hud-/mjukdelsinfektion följer evidensbaserade korttidsregimer
• dela dygnsdosen på två administreringstillfällen är standard på grund av cefadroxils halveringstid (1‑2 h) och tidsberoende baktericid effekt (fT>MIC )
• högre dygnsdos vid djupare hud-/mjukdelsinfektion eller MSSA-cellulit
• lägre dygnsdos vid okomplicerad nedre UVI
• renal dosjustering: vid eGFR 25‑50 ml/min halveras frekvensen; vid eGFR <25 ml/min konsulteras Janusmed njurfunktion eller infektionskonsult. Undvik vid eGFR <10 ml/min om alternativ finns
• graviditet: serumkoncentrationerna av renalt utsöndrade betalaktamer sjunker påtagligt. Snåla inte på dos vid allvarligare infektion
• barn: dosering per kg enligt FASS och regional barnläkemedelsbok. Mixtur finns

Var doseringsbeslutet styrs

Vanliga (>1 %)

• gastrointestinala besvär: illamående, diarré, buksmärta (klart mildare än flukloxacillin po)
• exantem (oftast benignt makulopapulöst, dosrelaterat)
• vaginal candidos vid längre kurer
• huvudvärk

Mindre vanliga

• Clostridioides difficile-infektion (CDI ). Cefalosporiner som klass har högre CDI -risk än smalspektrumpenicilliner. Cefadroxil drar dock mindre risk än 3:e generationens cefalosporiner
• transaminasstegring , oftast asymtomatisk
• eosinofili
• positiv direkt antiglobulintest (Coombs ) utan klinisk hemolys

Sällsynta men kliniskt viktiga

• anafylaxi och annan typ-I-allergi (omedelbar urtikaria, angioödem, bronkospasm)
• kolestatisk hepatit
• neutropeni och trombocytopeni vid förlängd behandling
• interstitiell nefrit
• SCAR : Stevens-Johnsons syndrom (SJS ), toxisk epidermal nekrolys (TEN ), DRESS (Drug Reaction with Eosinophilia and Systemic Symptoms), AGEP (Akut Generaliserad Exantematös Pustulos)
• kramper vid grov överdos vid njursvikt

Praktiska överväganden

Cefadroxil är ett av de bättre tolererade perorala antibiotika i klassen. GI -profilen är en avgörande fördel jämfört med flukloxacillin po. Det förklarar varför preparatet ibland väljs trots att flukloxacillin teoretiskt har bättre MSSA-aktivitet. Vid förlängd behandling (>10 d) bör blodstatus följas.

Absoluta kontraindikationer

• Tidigare typ-I-reaktion på penicillin eller cefalosporin (anafylaxi, urtikaria med start <1 h efter dos, larynxödem, bronkospasm). Korsreaktionsrisken är högst för aminocefalosporiner (cefadroxil, cefalexin) som delar sidokedja med amoxicillin och ampicillin
• tidigare SCAR (SJS , TEN , DRESS , AGEP ) på betalaktam

Relativa kontraindikationer och försiktighet

• nedsatt njurfunktion: dosjustering enligt FASS , undvik vid eGFR <10 ml/min om alternativ finns
• tidigare CDI : överväg smalare alternativ
• spädbarn <1 månad: begränsad dokumentation, dosering enligt specialistrekommendation

Vid icke-typ-I-reaktioner (sent debuterande exantem >72 h, isolerade GI -besvär, oklar barnanamnes) är cefadroxil i allmänhet säkert. Undvik dock vid anamnes på svår sen reaktion (SCAR ).

Förstahand vid pc-allergi (icke-typ-I)

Cefadroxils tydligaste plats i svensk klinik är som betalaktam-alternativ när pcV inte kan ges:

• faryngotonsillit med strep A-fynd hos pc-allergisk patient (icke-typ-I): förstahand i denna nisch enligt internetmedicin och flera regionala vårdriktlinjer
• recidiv-tonsillit cefadroxil eller klindamycin är de vanliga alternativen när pcV svikit
• erysipelas eller cellulit: alternativ vid icke-typ-I-pc-allergi. Strama Stockholm 2025‑2026 lyfter dock fram klindamycin som primärt alternativ. Lokal Strama -policy styr
• sårinfektion eller cellulit med misstänkt MSSA cefadroxil tolereras bättre än flukloxacillin po. Vid typ-I-allergi väljs klindamycin

UVI hos gravida

Pivmecillinam och nitrofurantoin är förstahand. Cefadroxil är väletablerat andrahandsval vid:

• resistens mot förstahandsval
• biverkningar eller intolerans mot förstahandsval
• nitrofurantoinkontraindikation (nära partus, G6PD -brist)
• pyelonefrit hos gravid efter inledande iv-cefalosporin: peroral uppföljning med cefadroxil om resistensbesked stödjer (ceftibuten eller cefixim är vanliga alternativ)

Var cefadroxil INTE har plats

• invasiv stafylokockinfektion (bakteriemi, endokardit septisk artrit osteomyelit): kräver iv kloxacillin eller cefuroxim Peroral cefadroxil räcker inte
• luftvägsinfektion med H. influenzae-misstanke (otit, sinuit, KOL -exacerbation): cefadroxil saknar pålitlig aktivitet. Välj amoxicillin eller doxycyklin
• CNS-infektion: ingen relevant penetration
• pyelonefrit hos icke-gravid vuxen: ciprofloxacin eller iv-cefalosporin är förstahand
• febril UVI med sepsisbild: parenteral terapi krävs

Jämförelse med peroralt alternativ

Sammanfattningsvis är cefadroxil ett välbeprövat och väl tolererat preparat med en smal men reell klinisk nisch. Överanvändning bör undvikas eftersom cefalosporiner driver resistens och CDI hårdare än smalspektrumpenicilliner. Använd när indikationen är rätt. Undvik vid bredare empirisk öppenvårdsbehandling.