Erytromycin

Erytromycin tillhör makrolidklassen och är en 14-medlems lakton Preparatet finns som Ery-Max (enterodragerade granulat och kapslar 250 mg) och Abboticin (oral suspension, granulat). Den intravenösa beredningen (Abboticin iv) används sällan i svensk klinisk vardag.

Spektrumet omfattar atypiska och intracellulära patogener (Mycoplasma pneumoniae Chlamydia pneumoniae Legionella pneumophila samt Bordetella pertussis. Bland grampositiva kocker täcks pneumokocker betahemolytiska streptokocker och viss aktivitet ses mot Staphylococcus aureus Resistensen hos pneumokocker och Mycoplasma har ökat, vilket begränsar empirisk användning vid pneumoni

Erytromycin delar MLSb -resistensmekanism (makrolid -linkosamid -streptogramin B) med klindamycin vilket innebär klinisk korsresistens. Inducerbar klindamycinresistens (D-test hos S. aureus misstänks vid erytromycinresistens med fenotypiskt klindamycinkänslig stam.

Atypisk pneumoni kikhosta, Campylobacter Alternativ vid penicillinallergi.

Verkningsmekanism: Erytromycin binder reversibelt till 50S-ribosomens 23S rRNA och blockerar peptidyltransfer och translokation, vilket hämmar bakteriell proteinsyntes. Effekten är primärt bakteriostatisk men kan vara baktericid mot känsliga patogener vid höga koncentrationer. PK/PD -parametern är AUC /MIC

En unik egenskap är agonism vid motilinreceptorn i tarmen, vilket förklarar de uttalade gastrointestinala biverkningarna och utnyttjas i låg dos som prokinetikum vid diabetisk gastropares.

Farmakokinetik: Biotillgängligheten är variabel (klassisk litteraturuppgift cirka 30‑65 % för enterodragerad beredning) och påverkas av magsäcksinnehåll och formulering. Plasmaproteinbindning 70‑90 %. Distributionsvolymen är 0.5‑0.8 l/kg och vävnadspenetrationen god utom till CNS. Halveringstiden är kort, 1‑1.5 timmar, vilket kräver flera doser per dygn.

Elimination sker huvudsakligen hepatiskt via galla. Metabolismen går via CYP3A4 och erytromycin är dessutom en stark CYP3A4-hämmare Detta är farmakologiskt centralt och skiljer preparatet markant från azitromycin (svag eller ingen CYP3A4-hämning).

Doseringssammanfattning

Kikhosta (Bordetella pertussis)

Erytromycin är inarbetat val vid kikhosta hos nyfödd <1 månad och hos gravid i sen graviditet. Säkerhetsdata för makrolider är mest omfattande för just erytromycin i dessa populationer. I tidig graviditet bör behandling vägas mot signal om förhöjd risk för medfött hjärtfel (Janusmed fosterpåverkan). Vid äldre barn och icke-gravida vuxna används azitromycin (kortare kur, bättre tolerabilitet).

• Nyfödd <1 månad: 10‑12.5 mg/kg x 4 (eller 20‑25 mg/kg x 2) i 7‑14 dagar po enligt eped barnläkemedelsinstruktion
• Barn över 1 månad: 40 mg/kg per dygn fördelat på 2‑4 doser i 7‑10 dagar
• Gravid: 500 mg x 2 (alternativt 250 mg x 4) i 7 dagar po
• Vuxen i övrigt: alternativ till azitromycin 500 mg x 2 i 7 dagar

Campylobacter-enterit

Behandling är sällan indicerad - sjukdomen är självbegränsande. Vid svår eller långdragen sjukdom, immunsuppression eller bakteriemi: erytromycin 500 mg x 2 i 5‑7 dagar po. Erytromycin föredras i Sverige framför kinolon eftersom kinolonresistensen hos Campylobacter jejuni är hög (Swedres-Svarm rapporterar runt 60 % resistens hos humana isolat de senaste åren).

Konjunktivit hos nyfödd

Erytromycin oral lösning används vid Chlamydia trachomatis-konjunktivit hos nyfödd: 50 mg/kg per dygn fördelat på 4 doser i 14 dagar (klassisk regim, förankrad i FASS Abboticin och regionala rutiner).

Pediatrisk dosering

Vanlig pediatrisk dos är 40 mg/kg per dygn fördelat på 2‑4 doser (max 2 g per dygn) enligt eped barnläkemedelsinstruktion. Lägre dos vid lättare infektion, högre vid invasiv sjukdom.

Njur- och leverjustering

Vid normal njurfunktion krävs ingen justering - elimination är hepatisk. Vid allvarlig leversvikt ska dosen reduceras eller preparatet undvikas. Vid hemodialys krävs ingen tilläggsdos.

Gastrointestinala biverkningar dominerar. Illamående, kräkningar, buksmärta och diarré uppträder hos en betydande andel patienter, kraftigare än för azitromycin och klaritromycin. Mekanismen är direkt motilinreceptoragonism, inte enbart floraförändring. Detta begränsar tolerabiliteten kliniskt och är ofta orsak till behandlingsavbrott.

Mindre vanliga och sällsynta biverkningar:

• Övergående hörselpåverkan (tinnitus, hörselnedsättning) främst vid höga intravenösa doser eller nedsatt njurfunktion
• Kolestatisk hepatit främst beskriven med erytromycinestolat (estolatformen säljs inte i Sverige)
• Pylorosstenos hos spädbarn vid exponering under första levnadsveckorna. Epidemiologiska data anger 2‑3 gångers riskökning, högst vid behandling under första 14 levnadsdygnen, med absolut risk omkring 2.6 % jämfört med 0.1‑0.2 % i bakgrundspopulationen
• Allergiska reaktioner inklusive utslag och anafylaxi (sällsynt)
• Clostridioides difficile-associerad diarré (förekommer men mindre vanligt än vid bredspektrum)

Allvarlig leversvikt utgör relativ kontraindikation. Vid amning passerar små mängder i bröstmjölk - generellt acceptabelt, men sambandet med pylorosstenos hos spädbarn ska beaktas vid behandling av modern under första levnadsveckorna.

Erytromycin har en kvarvarande men avgränsad roll i svensk antibiotikaarsenal. Strama Janusinfo och Folkhälsomyndigheten lyfter erytromycin som inarbetat val vid kikhosta hos nyfödd <1 månad och hos gravid i sen graviditet. Säkerhetsdokumentationen för erytromycin är mer omfattande än för azitromycin i dessa populationer, och valet styrs av tradition och bredare evidensbas snarare än överlägsen effekt.

Vid Campylobacter-enterit är erytromycin förstahand när behandling är indicerad. Kinolonresistensen är hög hos Campylobacter jejuni i Sverige (Swedres-Svarm rapporterar runt 60 % resistens hos humana isolat). Chlamydia trachomatis-konjunktivit och pneumoni hos nyfödd är en annan klassisk indikation där erytromycin oral lösning används.

Vid atypisk pneumoni hos vuxen är erytromycin inte längre förstahand - där föredras doxycyklin eller azitromycin på grund av bättre tolerabilitet, längre dosintervall och lägre interaktionsbörda. Vid penicillinallergi typ I används primärt doxycyklin eller klindamycin beroende på infektionsfokus. Erytromycin förskrivs sparsamt i öppenvård i dag, men finns kvar för selekterade situationer.