Sårinfektioner
Infektioner i sår, inklusive traumatiska sår och djurbett.
Granskad av Bakteriekorts redaktion Senast uppdaterad
Sårinfektioner är en heterogen kategori som omfattar posttraumatiska sår, postoperativa sårinfektioner ( ), djurbett och människobett. Etiologin varierar med sårtyp, men Staphylococcus aureus och betahemolytiska streptokocker dominerar i flertalet fall.
Djurbett ger en speciell flora där Pasteurella multocida (katt och hund) och Capnocytophaga canimorsus tillkommer. Empiriskt antibiotikaval styrs av sårtyp, och tecken på spridning.
Översikt
Sårinfektioner samlar flera kliniskt distinkta tillstånd under en bred rubrik. Posttraumatisk sårinfektion uppstår i tidigare friska sår efter skärskada, skrapsår eller penetrerande trauma. Postoperativ sårinfektion ( ) uppstår i kirurgiskt sår och delas i ytlig (hud, subkutis), djup (fascia, muskel) och organspecifik. Infekterat bett är en egen kategori på grund av den blandade munfloran.
Klassificering enligt sårdjup skiljer ytlig från djup infektion samt som ett eget högrisktillstånd. Tidsaspekten skiljer tidig (inom 30 dagar postoperativt; 90 dagar vid implantatkirurgi) från sen , i linje med -definitionen som även tillämpas i Folkhälsomyndighetens -övervakning.
Riskfaktorer omfattar hög (smutsigt sår, fördröjd ), nedsatt blodförsörjning, kärlsjukdom, diabetes mellitus, , hög ålder och rökning.
Symtom & klinik
De kardinala tecknen på sårinfektion är rodnad >2 cm runt såret, värmeökning, ökad smärta, varbildning, (rött streck mot regional körtel) och feber. Lokal svullnad och indikerar abscessbildning.
Lätt rodnad och svullnad de första 48 timmarna efter kirurgi är normalt och ska inte tolkas som infektion. Vid kvarstående eller progredierande tecken efter dag 3 stärks misstanken.
Bett-specifika fynd
Kattbett ger snabb cellulit, ofta inom 24 timmar, dominerad av Pasteurella multocida med kraftig lokal smärta i förhållande till sårets storlek. Hundbett har långsammare förlopp med blandad flora och oftare krosskada av vävnad.
Människobett, särskilt knogesår vid slag mot tänder ("clenched-fist injuries"), kontamineras ofta med Eikenella corrodens och anaerober. Sårdjupet underskattas regelmässigt och risk för senskide- eller ledengagemang är hög.
Diagnostik
Diagnostiken är i första hand klinisk. Anamnes, sårinspektion och bedömning av spridning räcker i de flesta fall för att inleda behandling.
Sårodling tas vid signifikant infektion, behandlingssvikt eller särskilt vid riskfaktorer för resistens. Den är inte rutin vid lindrig okomplicerad infektion. Vid bett, djupa eller komplicerade sår tas både aerob och anaerob odling. Blododling tas vid feber eller .
och vita blodkroppar stödjer bedömningen men har låg . Vid djupare engagemang eller misstanke om abscess kompletteras med ultraljud eller datortomografi ( ). efterfrågas särskilt vid misstanke om gas i vävnaden, fasciit eller djup retroperitoneal spridning.
Behandling
Behandlingen styrs av sårtyp och infektionens svårighetsgrad. Mekanisk handläggning (rengöring, , dränage) är ofta överordnad antibiotika.
Lindrig okomplicerad sårinfektion
Vid lokal infektion utan systemtecken räcker oftast rengöring och eventuell . Antibiotika är inte rutin vid välbehandlat ytligt sår.
Cellulit kring sår med systemtecken
Vid spridning, feber eller allmänpåverkan ges peroral stafylokockaktiv betalaktam - flukloxacillin hos vuxen eller cefadroxil som alternativ. Behandlingstiden styrs av kliniskt svar. För doser och regimer, se Strama öppenvård och regionala vårdprogram.
Djurbett (katt och hund)
Vid etablerad bettinfektion är fenoximetylpenicillin (PcV) förstahandsval enligt svensk praxis eftersom Pasteurella multocida är penicillinkänslig. Amoxicillin-klavulansyra föredras vid sent debuterande infektion (>2 dygn), djupa eller komplicerade sår där stafylokock- och anaerobtäckning behövs, samt vid människobett.
Vid penicillinallergi typ I används doxycyklin som monoterapi. Trimetoprim-sulfametoxazol är ett alternativ, särskilt till barn.
Människobett
Amoxicillin-klavulansyra som vid djurbett. Knogesår och bett över sena eller leder ska bedömas av ortoped eller handkirurg på grund av risk för djupt engagemang.
Kirurgisk handläggning
Incision och dränage vid abscess är överordnat antibiotika. Antibiotika ensamt läker inte en manifest abscess. Tetanusprofylax ges enligt vaccinationsstatus och sårtyp i enlighet med Folkhälsomyndighetens vaccinationsrekommendationer. Rabies- ( ) övervägs vid bett från djur utomlands eller från fladdermus i Sverige enligt Folkhälsomyndighetens rabiesvägledning.
Komplikationer
Lokalt ses abscess, fistel, osteomyelit och septisk artrit Systemiskt ses bakteriemi och sepsis Nekrotiserande mjukdelsinfektion och toxinmedierade tillstånd som streptokock-toxic-shock-syndrom ( ) är sällsynta men livshotande.
Vid bett finns särskild risk för fördröjd diagnos av djupare engagemang i senskidor, leder eller benvävnad. Knogesår efter slag mot tänder är klassiskt för missad senskideinfektion.
Epidemiologi
Sårinfektioner är en vanlig orsak till primärvårdsbesök, men exakta andelar saknas i nationell svensk primärvårdsstatistik.
Hund- och kattbett dominerar bett-incidensen, medan människobett underrapporteras. -incidensen i Sverige varierar med kirurgityp: under cirka 2 procent vid ren kirurgi och betydligt högre vid kontaminerad eller smutsig kirurgi. Siffrorna bygger på Folkhälsomyndighetens -övervakning och SKR Infektionsverktyget.