Farmakologi
ESBL
Extended-spectrum betalaktamas

ESBL (extended-spectrum ) är plasmidburna enzym hos gramnegativa stavar - dominerande hos E. coli och Klebsiella pneumoniae - som hydrolyserar penicilliner, cefalosporiner och (aztreonam Klassisk ESBL hämmas av klavulansyra och påverkar inte karbapenemer. Behandlingsvalet styrs av svårighetsgrad: vid okomplicerad cystit är pivmecillinam eller nitrofurantoin oftast verksamt peroralt, medan (meropenem eller ertapenem är förstahandsval vid sepsis och . Piperacillin-tazobaktam ska inte användas vid ESBL- trots S-besked ( -studien). är -producerande och är en separat, smittskyddsmässigt strängare diagnos.

Definition och biokemi
ESBL står för extended-spectrum - ett enzym som spjälkar betalaktamringen och inaktiverar antibiotika.
ESBL skiljer sig från klassiska betalaktamaser genom bredare . Enzymerna hydrolyserar:
- penicilliner
- cefalosporiner inklusive 3:e generationen (cefotaxim ceftriaxon ceftazidim
- (aztreonam
Klassisk ESBL hämmas av klavulansyra Det är den biokemiska definitionen och grunden för fenotypisk diagnostik på laboratoriet.
ESBL inkluderar inte -betalaktamaser eller karbapenemaser. hydrolyserar cefalosporiner men hämmas inte av klavulansyra Karbapenemaser bryter ner karbapenemer och hanteras separat.
Genfamiljer. Historiskt dominerade - och -varianter, ofta hos Klebsiella pneumoniae i vårdmiljö. Sedan tidigt 2000-tal har -familjen tagit över globalt. -15 är vanligast i Europa och hydrolyserar cefotaxim mer effektivt än ceftazidim
Generna sitter på plasmider tillsammans med resistens mot flera andra klasser - fluorokinoloner, trimetoprim aminoglykosider. Det förklarar varför ESBL-stammar ofta är multiresistenta.
ESBL vs ESBL-CARBA
I svenska anmälningssystem skiljer man strikt mellan två diagnoser.
ESBL Klassisk ESBL enligt definitionen ovan. enligt smittskyddslagen sedan 2007. Hanteras i öppen och sluten vård utan isolering i de flesta regioner, men med basala hygienrutiner och riktad screening.
. -producerande - en separat diagnos med betydligt strängare smittskyddsregim. Karbapenemaserna delas in i tre huvudgrupper:
- (Klebsiella pneumoniae carbapenemase) - serinenzym, klass A
- (New Delhi ) - metalloenzym, klass B
- och varianter - serinenzym, klass D
innebär resistens även mot karbapenemer. Det stänger den vanligaste behandlingsvägen vid svår infektion. Vårdhygieniskt hanteras dessa fall med och . Reservantibiotika som ceftazidim-avibaktam, meropenem-vaborbaktam och kan behövas - infektionskonsult krävs.
När du får ett labbsvar med "ESBL" utan tillägg avses klassisk ESBL flaggas explicit.
Epidemiologi
E. coli och Klebsiella pneumoniae är de dominerande värdarna för ESBL-gener. E. coli står för majoriteten av samhällsförvärvade fall i Sverige, framför allt vid .
. En global högrisk-klon kallad E. coli (sekvenstyp 131) bär ofta -15 och har spridits över världen sedan 2000-talet. är associerad med extraintestinala infektioner och förklarar en stor del av samhällsförvärvad ESBL- .
Reseanknutet förvärv. Resa till Indien, Sydostasien, Mellanöstern och Nordafrika är en väl etablerad riskfaktor. förvärvas ofta via livsmedel och vatten. Studier visar att en stor andel av resenärer till högrisk-områden koloniseras - rapporterade siffror ligger ofta i intervallet 30‑70 %. De flesta är asymtomatiska bärare.
Kolonisering kan kvarstå i tarmen i månader till år. Klinisk infektion blir aktuell främst hos personer med riskfaktorer: tidigare antibiotikabehandling, urinkateter, gallvägssjukdom, .
Svensk situation. Samhällsincidensen ökar. Anmälda fall till Folkhälsomyndigheten har stigit successivt sedan anmälningsplikt infördes. Andelen cefotaximresistent (ESBL-fenotyp) E. coli i blododlingar har stigit långsamt och ligger 2024 på cirka 9 % nationellt enligt Swedres-Svarm med regional variation.
spridning förekommer på sjukhus och särskilt på neonatal- och intensivvårdsavdelningar. Riktad screening och hygienåtgärder håller utbrottsfrekvensen låg jämfört med Sydeuropa.
Klinisk hantering
Behandlingsval styrs av infektionens lokal och svårighetsgrad. Resistensbeskedet "ESBL" innebär inte automatiskt - tänk indikation.
Okomplicerad cystit. Här finns flera fungerande perorala alternativ trots ESBL
- Nitrofurantoin - oftast känslig, koncentreras i urinen.
- Pivmecillinam - oftast känslig, förstahandsval enligt svenska riktlinjer.
- Fosfomycin - engångsdos, användbart vid recidiv eller intolerans.
Känslighet ska bekräftas mot aktuellt isolat. Trimetoprim är oftast inte aktivt på grund av samtidig plasmidburen resistens.
Pyelonefrit och febril . Bedöm svårighetsgrad. Vid sepsis-bild behövs intravenös behandling med säker täckning - i praktiken . Vid stabil patient kan pivmecillinam i hög dos eller aminoglykosid övervägas efter resistensbesked.
Svår infektion och sepsis är förstahandsval:
- Meropenem - bredspektrum, väl beprövat vid sepsis
- Ertapenem - smalare spektrum (saknar Pseudomonas-täckning), engångsdos dygnet, lämpligt vid okomplicerad ESBL- utan misstanke om Pseudomonas
-studien (Harris et al, 2018) randomiserade patienter med ceftriaxonresistent E. coli- eller Klebsiella- (urinvägsfokus dominerade, cirka 60 %) till piperacillin-tazobaktam eller meropenem 30-dagars mortalitet blev 12,3 % vs 3,7 % - studien stoppades i förtid. Slutsats: piperacillin-tazobaktam ska inte användas vid sepsis eller orsakad av ESBL även med S-besked in vitro.
Aminoglykosid Gentamicin eller tobramycin kan ges som komplement till vid , framför allt initialt innan . Engångsdos minimerar .
. Avlägsna katetrar, dränera abscesser, åtgärda gallvägshinder. Antibiotika ersätter inte kirurgi vid infekterad fokuskälla.
Screening och vårdhygien
Screening är riskbaserad, inte rutinmässig vid svensk sjukhusinläggning.
Indikationer för odling vid inläggning:
- Sjukhusvård utomlands senaste 6‑12 månaderna.
- Känd tidigare bärare av ESBL eller .
- Hushållskontakt med känd bärare av .
- Vård på avdelning med pågående utbrott.
Provtagning sker med faecesprov eller perianal pinne. Vid misstanke om tas också svalg- och sårprov enligt lokalt PM.
Vårdhygien vid känd ESBL Basala hygienrutiner är grunden - handdesinfektion, handskar och plastförkläde vid vårdmoment. Eget rum rekommenderas vid riskfaktorer för spridning (diarré, sårsekretion, urinkateter). Vid okomplicerad bärare utan riskfaktorer räcker oftast basala rutiner i flerbäddssal.
Vid gäller skärpta åtgärder: eget rum med egen toalett, kontaktsmittsrutin, vid utbrott, och tät dialog med vårdhygien.
. Det finns inga etablerade regimer för tarmdekolonisering av ESBL med perorala antibiotika har prövats men ger övergående effekt och risk för ytterligare resistensutveckling. Rekommenderas inte rutinmässigt.
Antibiotic . Restriktiv användning av cefalosporiner och kinoloner är den viktigaste populationsåtgärden för att bromsa ESBL-spridning. Svensk konsumtion av dessa klasser är låg i internationellt perspektiv, vilket korrelerar med vår relativt låga ESBL-prevalens.