Chlamydophila Pn

Klamydier har gramnegativ-likt yttermembran men en obligat intracellulär livscykel som växlar mellan elementarkropp (extracellulär smittsam form) och retikulär kropp (intracellulär replikativ form). Klassiskt har bakterien beskrivits sakna synlig peptidoglykan i cellväggen, men senare studier har visat att en funktionell peptidoglykanring används vid celldelning.

Tre humanpatogena arter dominerar. C. trachomatis har 15 serotyper: A-C ger trakom, D-K ger genital infektion och konjunktivit, L1-L3 ger LGV - lymfogranuloma venereum. C. pneumoniae orsakar luftvägsinfektion. C. psittaci är en zoonos från fågel och ovanlig i Sverige.

Eftersom bakterien är intracellulär når betalaktamer den dåligt. Behandling kräver preparat med god intracellulär penetration som tetracykliner, makrolider och kinoloner.

Genital C. trachomatis är ofta asymtomatisk och upptäcks vid screening. Symtomatiska bilder omfattar uretrit, cervicit, salpingit och PID - pelvic inflammatory disease, epididymit samt proktit. Proktit är vanlig vid LGV hos MSM - män som har sex med män. Reaktiv artrit (tidigare Reiters syndrom) med konjunktivit och uretrit förekommer.

Långtidskomplikationer av obehandlad genital infektion är tuboovariella ärrbildningar med risk för infertilitet och kronisk bäckensmärta. Smitta från mor till barn vid förlossning kan ge konjunktivit och pneumoni hos nyfödda.

C. pneumoniae ger atypisk pneumoni och bronkit med gradvis insjuknande. Halsont och heshet föregår ofta luftvägssymtomen med 2‑3 veckor. Torrhosta och lågfeber dominerar. Sjukdomen drabbar alla åldersgrupper men är vanlig hos unga vuxna och äldre.

• Atypisk pneumoni
• Bronkit

PCR (NAAT - nukleinsyreamplifieringstest) är förstahandsmetod för C. trachomatis. Provet tas som förstaportionsurin hos män och som vaginal- eller endocervixprov hos kvinnor. Vid analproctit och faryngit tas riktade prov från respektive lokal. Odling kräver cellkultur och används sällan i rutinvård.

För C. pneumoniae används PCR från svalgsekret eller BAL - bronkoalveolärt lavage. Serologi med IgM och IgG i parade titrar är ett kompletterande retrospektivt verktyg. Differentialdiagnoser vid atypisk pneumoni är M. pneumoniae och Legionella vid uretrit eller cervicit är Mycoplasma genitalium och Neisseria gonorrhoeae viktiga differentialdiagnoser och förbises lätt.

Genital C. trachomatis: doxycyklin 100 mg x 2 per oralt i 7 dagar. Strama uppdaterade rekommendationen 2024 från azitromycin engångsdos till doxycyklin som förstahand på grund av bättre effekt vid rektal infektion och lägre risk för selektion av makrolidresistens hos Mycoplasma genitalium.

Azitromycin 1 g per oralt som engångsdos är alternativ vid graviditet eller doxycyklinintolerans. Vid LGV ges doxycyklin 100 mg x 2 i 21 dagar.

Vid C. pneumoniae används doxycyklin 200 mg dag 1, sedan 100 mg x 1 i 7‑10 dagar, motsvarande regim som vid annan atypisk pneumoni Makrolid eller kinolon är alternativ. Smittspårning och partnerbehandling är lagstadgade vid C. trachomatis enligt smittskyddslagen.

Klinisk resistens hos C. trachomatis är sällsynt. Sporadiska fall av nedsatt känslighet mot doxycyklin och azitromycin har beskrivits men har inte fått tydlig klinisk betydelse. Eftersom bakterien är intracellulär saknar resistensmekanismer som ESBL och karbapenemaser relevans.

Viktig differentialdiagnostisk poäng är att makrolidresistens hos Mycoplasma genitalium är vanlig och driver delvis Stramas övergång till doxycyklin som förstahandsval även vid klamydia.

C. trachomatis är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och utgör vanligaste anmälningspliktiga sexuellt överförda infektionen i Sverige. Folkhälsomyndigheten rapporterade omkring 30 000 fall per år under senaste åren. Smittspårning och partnerbehandling är lagstadgade.

C. pneumoniae är inte anmälningspliktig. Seroprevalensen är hög och flertalet vuxna har exponerats vid medelåldern. Primär prevention vid C. trachomatis bygger på kondomanvändning, screening i riskgrupper och tidig behandling med smittspårning.